Bakom kulisserna med Södra Riket II

I år arrangerades det bara ett enda lajv i kampanjen, vilket faktiskt gör 2012 till det sämsta året hitills sett till antal Granlandslajv. Det lajv som arrangerades - Södra Riket II - blev dock lyckat. Vi har tidigare visat trailern och bilder från inspirationsfotograferingen vi gjorde inför lajvet, men nu tänkte jag komplettera med lite material från bakom kulisserna i form av den ursprungliga trailern, som spreds med syfte att skapa ett intresse för arrangörer och funktionärer. Notera ett något annorlunda val av bilder (den här trailern gjordes innan vi tog stämningsfotografierna) och det faktum att det är betydligt mer text i den här versionen.






I övrigt bjuder bloggen på en länk till Legionen är vårt fosterland, en novell som sammanfattar vad som hände på lajvet ur viceprefekt Grimkils ögon. Den hittar ni HÄR.

Avslutningsvis vill bloggen passa på att påminna om att det nästa lördag är release- och avslutningsfest för verksamhetsåret 2012 samt release för Granland III. På festen kommer vi också prata lite om andra lajv som planeras för 2013 och 2014. Alla föreningens medlemmar är självklart välkommna! Lördagen den 15:e från 20:00. Olofsgatan 7b, Hötorget.

Photoshoot med Olle Sahlin, del 2: Militära

Vi tog också ett gäng konceptbilder för de militära och paramilitära elementen som finns i Måsland. Precis som med förra bilderna är fotograf Olle Sahlin och modellerna Erland Nylund, Anneli Henriksson, Björn Kallander och Johan Nylin.

Militanta separatister ur Måslands Enade Folkhär, känns lättast igen på den svarta sorgebården som båda två bär på sina sjalar. De bär simpla vapen och är så gott som orustade. Troligtvis har de en bakgrund som bönder eller torpare som relativt nyligen tagit upp frihetskampen.

Soldat ur Granlands Reguljära Armé. Notera knapparna på vapenrocken med gjutna granar, och att hon reglementsvidrigt saknar stukad pillerburksmössa.

Soldater ur Granlands reguljära armé. Mannen till vänster är befäl, och bär därför basker istället för pillerburksmössan. Soldaten med yxan är måslänning, och behandlas troligtvis lite sämre än sina granländska kollegor. Längst till höger en väbel i svart rock och basker.

Efter krigsslutet stannade många alerska veteransoldater bakom fiendens linjer i Måsland för att uppvigla civilbefolkningen till att göra uppror mot Granland. Dessa bildade tillsammans med måsländska frivilliga organisationen Älvens Heliga Armé, som kämpade för ett teokratiskt måsland. Måslänningen till höger i bild har avsvurit sig sin släktsjal och tagit den kolsvarta, som ett löfte om att vara symboliskt död tills Måsland är befriat. Notera att alern till vänster om henne saknar huvudbonad.

I somras utropade ledaren för Älvens Heliga Armé, hennes helighet Eloisa Gryningssång, sig själv till exultantpar, och splittringen var ett faktum. I nuläget strider de måsländska teokraterna med Måslands Enade Folkhär, och har slutat bära de alerska vapenrockarna, som kvinnan i bild har på sig.

Photoshoot med Olle Sahlin, del 1: Civilister

Inför Södra Riket II gjorde vi en photoshoot med eminenta Olle Sahlin (Olle fotograferade, medan Johan, Anneli. Erland och Björn stod modeller), där vi tog nya konceptbilder på måslänningar. Många av de här bilderna användes på Södra Riket II:s hemsida, men långt ifrån alla, och vi har just insett att vi faktiskt inte lagt upp majoriteten av dem. Så det tänkte jag göra någonting åt nu.

Alla bilder är äckligt högupplösta, så om man klickar på dem får man se detaljerna.

Familjemedlemmar ur släkten Mörkersång, troligtvis från Vita Skogen. Båda bär yllekjortel,
hennes är lite mer arbetad med metallknappar ned till midjan. Hans är kortare, han har troligtvis
ett aktivt yrke som jägare, odlare etc. Notera den lilla halsduken i släktfärger som han fäst sjalen vid.

Högtidsklädd medlem av släkten Mårdöga. Han bär giftassjal med fransar och en sideninfodring i halsen.
Den svarta bården inne i sjalmönstret tyder på personlig sorg, kanske är han änkling. Ihop med sjalen
bär han en matchande coif, och en välsittande hellång yllekjortel med knäppning.

Gift par ur släkten Solfana. Eftersom han är skräddarmästare bär båda två välsittande yllekjortlar med
knäppning i front och ärmar, med mycket tyg. Han har ett halskläde i ylle med linnefodring, medan hon använder sin sjal som huvudbonad. På den här bilden står de i den ordavska böneställningen: ett knä i marken och händerna formade till en skål som man lyfter mot himlen.

Barsk ung man ur släkten Hammarslag, troligtvis från trakten kring Stenhem. I bältet ses hållare för yxa eller hammare.
Han har ett enkelt rektangulärt halskläde, som han bär över axeln där det hålls synligt men är relativt ur vägen.

Medlem ur släkten Solfana, i moderiktiga olikfärgade hosor och en prålig struthätta med knäppning och broderier. Hans sjal har små glaspärlor fastsydda längs med bårderna. Här har vi en måslänning som bryr sig om prakt och flärd!
Olyckligtvis verkar han ha glömt sin huvubonad, men så länge han bär struthättan uppfälld fungerar det. Han bör dock vara försiktig så att den inte ramlar av. 

Medlem ur släkten Solfana, varmt och praktiskt klädd för hårt utomhusarbete. Hon har vadmalshosor, dubbla yllekjortlar och struthätta, samt en nålbunden mössa på huvudet. Halsklädet används här som bälte, och fästs med ett enkelt ringspänne.

Det är vanligt att måslänningar får ta sina tillhörigheter och flytta från en bygd till en annan, till följd av arbetsbrist eller svält. Den här medlemmen ur släkten Hammarslag bär sina tillhörigheter i en stor kont av näver.

Skriv i bloggen!

Är du lajvare i Granlandskampanjen? Vill du skriva i bloggen? Om dina upplevelser om kampanjen, historier, bilder på peppade projekt och liknande? Prata med oss!

Vem bryr sig om en död nordgranlänning? Om Vennars Hilka och Marta Mörkersång.

Jag tittade på Karin Edmans vlog om att lajv bör ha en innehållsförteckning och kände mig lite inspirerad att skriva ner en reflektion över ett annat jobbigt tema som vi leker med i Granlandskampanjen. Rasism, givetvis. Även där har vi försökt att skapa möjligheter för att kunna spela på rasistiskt förtryck gentemot roller, utan att förtrycka spelarna. Jag tror att vi delvis har lyckats, men gillar att få synpunkter utifrån.

Först och främst behöver vi en folkgrupp att förtrycka. Sedan kampanjens födelse har den funnits i form av nordgranlänningarna, en stor grupp människor uppdelad i många olika släkter, som lever i området mellan Riket och Granland som båda länderna krigar om utan att ta någon vidare notis om lokalbefolkningen. Från alerskt håll behandlas måslänningarna som lägre stående kusiner. Från granländskt håll tvångsrekryteras de systematiskt in i armén och  man begår regelrätt etnisk rensning för att kunna ta deras egendomar ifrån dem.

När jag drogs in i kampanjen var vi i full gång med att vi ville göra någonting med nordgranlänningarna. De var hyfsat osynliggjorda även offlajv, och kändes som en spännande folkgrupp. Särskilt som de gång på gång framställdes som kampanjens underdogs och den enda goda sidan.

Så vi började leka med nordgranlänningarna, och tog oss an den intressanta utmaningen att kunna spela på grovt rasistiskt förtryck utan att själva hemfalla till stereotyper och övertramp.

Först och främst behövde det finnas någon form av gruppkänsla i den förtryckta gruppen, för att de inte skulle totalassimileras upp i majoritetssamhället. Hos nordgranlänningarna växte det fram en stark identitet som måslänningar, folket som levde runt Måsälven. De organiserades upp i släkter och klaner, med en stark känsla för sin gruppidentitet och kollektiva heder.

Måslänningarna behövde också en helt egen kultur. Vara lite som folk är mest, men med ett gäng egna kulturella särdrag. I början hörde jag dem refereras till som irländar-palestinier-tornedalsfinnar och liknande epitet, men så småningom fick vi sluta med det allt eftersom den måsländska kulturen blev utpräglat egen och frikopplad från offreferenser. För oss var det viktigt att hålla spelet, särskilt det rasistiska, så långt ifrån klichéer om olika folkgrupper som möjligt. Samtidigt var vi måna om att inte göra dem till "den goda sidan" i kampanjen, och slängde in en del mörka sidor om hederskultur och grupptryck i deras kultur. På många sätt var de orättvist förtryckta, på andra sätt blev de ganska obehagliga.

Såhär långt in i processen spelades Vinter i Almyra (januari 2011), ett från början mysigt lajv som kom att handla mycket om konflikten mellan den egna måsländska identiteten och den granländska övermakten. Min roll, Vennars Hilka, hade flytt tvångsrekrytering i sin hembygd för ett par år sedan och levde som torpare. I början av lajvet återförenades hon med sin förmodat döde bror, som överlevt tvångsrekrytering, skaffat sig ett sydgranländskt alias och tagit värvning in i den reguljära granländska armén. För Hilka handlade det här lajvet till största delen om att vinna tillbaka sin bror till sin måsländska identitet och sin måsländska släkt, och en ganska tydlig vi och dem-konflikt mellan Måsland och Granland uppenbarade sig. "Vem bryr sig om en död nordgranlänning? Du ska inte tro att de bryr sig ett skit om dig när de får veta vem du är", var nog vad jag yttrade mest det lajvet. På slutet av det dök mycket riktigt en granländsk patrull upp, ägnade sig åt lite hederligt övervåld mot civila, och det var givet att ingen bryr sig om en död nordgranlänning.

Men vi behövde ge måslänningarna någonting mer, för att kunna spela ut det rasistiska förtrycket fullt ut, och efter Vinter i Almyra kom den fantastiska idén med måslandssjalarna upp. Sjalen blev ett plagg som alla måslänningar, alltid, bär på sig, och som signalerar vilken släkt man tillhör och varifrån man kommer. Själva ansåg de sin heder ligga i sjalen och bevakade den stenhårt. För alla andra blev det ett tydligt yttre kännetecken, "här kommer en måslänning". Vi strukturerade upp de måsländska släkterna och deras färger, och plötsligt hade vi skapat ett helt kodspråk av fördomar, som de måsländska rollerna fick möta slentrianmässigt. Sjalen blev som en hud- eller hårfärg, oavsett vad man gör kan man inte tvätta bort den, och alla som inte känner en kommer att anta vissa saker beroende hur man ser ut.

Så gick det ett och ett halvt år, och en måsländsk revolution har sakta börjat ta form. Frivilliga gerillastyrkor och gamla tvångsrekryter som reser sig för att slå sig fria från förtrycket de utsätts för. Och på Södra Riket II (juli 2012) hade det hänt ganska mycket med den måsländska identiteten.

Södra Riket utspelade sig i en måsländsk by, där vi var i klar majoritet, men tillhörde olika släkter. Och här kom verkligen sjalarna till pass för första gången, och vi kunde se vilken stor symbolfunktion de hade. För det första ska jag säga, så hörde jag inte en enda kommentar eller förolämpning baserad på någons utseende under hela lajvet. Man förolämpade varandra baserat på färgen på sjalen. Det uppstod en allmän fördomskarta där röd sjal betydde inkräktare, gul sjal uppviglare och blå sjal lismare. I perioder var vi mer vänner med den ena släkten än med den andra, men sjalarna gjorde att man hela tiden kunde se på folk vilka man var släkt med, och vilka man spontant tyckte lite sämre om.

Och här fick vi också en ganska spännande splittring i byn, när ett gäng militanta separatister tog sig in och började uppvigla. En av dem, Marta Mörkersång, blev tillfångatagen och torterad av byns alerska prefekter. När hon försökte ta sig fri genom att sätta en kniv mot strupen på en av dem blev hon genskjuten och huggen i ryggen av en bybo. Denna bybo, krigsveteran av släkten Djupbo, kände mer lojalitet gentemot sina alerska prefekter än med någon måsländsk bandit. Ur hans egen släkt var det många som höll med, hyllade honom för den snabba reaktionen och var stolta över honom. Byborna ur de övriga två släkterna enades dock i ett starkt förakt gentemot honom, som ju huggit en annan måslänning i ryggen. Marta gjordes närmast till en martyr som dött för det alerska förtrycket. Och på så sätt skapades en ganska intressant karta där vissa släkter ställde sig närmare varandra och närmare en övertygelse om att alla måslänningar hör samman, medan andra släkter tydligt tog avstånd från sådana idéer och istället närmade sig Ala Rike.

Och följaktligen fick vi väldigt många dimensioner i spelet om rasism, lojalitet och hederskultur.

Områdesworkshop

I helgen hade vi en områdesworkshop till Södra riket. Det var väldigt givande och trevligt, kul att så många orkade sig ut till området och hjälpte till!

Vi har påbörjat en kökstrappa, vi har breddat en stig, vi har påbörjat en fönsterlycka och en gärdsgård. Deltagarna har stöpt ljus, ordnat kaninbur, myst in sig och umgåts.
Vi har haft dansworkshop och rensat ogräs. Det var väldigt trevligt och alla vi som var ute är nu ännu mer peppade än tidigare!

Vi planerar en till utfärd till området snart för att färdigställa trapporna och fönstret. Det är en del byggnationer kvar, men det kommer bli fint till lajvet!

Kram på er alla kära deltagare! :D

Sjalworkshop

Nu i helgen har vi en sömnadsworkshop inför Södra Riket II. Vi säljer tyg från Svarta Katten på plats och en massa deltagare har kommit igång och börjat sy sina måslandssjalar. Första dagen har varit väldigt produktiv och trevlig. Imorgon kör vi igen!

Solfanesjalar i Enslighetens färger.

Mårdögesjal

Djupbosjal i Enslighetens färger. Guds bo har inte kommit på plats än.

Fyrvaktaren, en vråkländsk historia

Den här novellen tåtade jag ihop för ett tag sedan, efter att fiktionsgruppen snöat in lite väl mycket på den norra kusten av Storljuse och vad som finns för spännande folk där, vid det stormiga havet i Måslands västligaste avkrok.

Fyrvaktaren

Reser du vidare norrut från Sparvnäs, där Nordmark så småningom övergår i Ala Rike, och vråkernas djupa skogar och vidsträckta slätter breder ut sig mil efter mil, kan du vänta dig en del strapatser. Vråkmården ligger som en skugga. Dess urgamla träd har rötter som suger näringen ur marken, och skördarna blir klena och små. Skogen famlar sig genom landskapet, försöker omfamna så mycket av det som bara möjligt, och där skogen slutar tar höglandet vid. Den här delen av Nordmark plågas av stormar och dåligt väder stora delar av året. Ibland kan din resa bli försenad en dag eller två på grund av de enorma, fallna träd som ligger över vägen. Ibland försvinner vägen helt, och du får resa med vagnshjulen djupt ned i lera i timmar innan den kommer tillbaka igen. Delar av sträckan går den genom skogar, där vilda djur härjar fritt, liksom fredlösa och rövare. Andra delar går den över blåsiga hedar, backe upp och backe ner, där du knappast kan få lä för vinden. De hedarna fortsätter från skogen och ut mot havet, där de till sist störtar djupt i Storljuse. Kustlandskapet är bedrägligt, med höga stup, vassa klippor och oräknerliga skär, grund och öar, där så gott som ingenting lyckas växa sig fast och få liv, och där även de skickligaste sjöfarare måste hålla ögon och öron på spets och lita med en rejäl dos av Guds försyn för att inte förlisa.

Tekniskt sätt är det en del av Ljusekust. Ja, visst, de nordliga delarna av Ljusekust, som du måste ha hört berättelserna om. Ett vackert och ståtligt landskap, där jorden är bördig, folket gästvänligt och fromt, och kulturen högtstående. Om sådant vet jag ingenting. Det enda jag vet säkert, är att människor som berättar sådana historier, aldrig kan ha varit vid Ljusekust.

Potatis och andra nyttigheter

Idag var arrangörerna och Emma ute på Moriaberg och satte potatis inför lajvet. Vi planterade också rödbetor, morötter, persilja, dill och ärtor. Fint väder var det! Och förhoppningsvis har det alltså hunnit ta sig och bli en hel del trevliga ätbara saker där ute till lajvet.

De nya husvärdarna verkar dessutom vara mycket ute på området, så det får äntligen lite av den kärlek det förtjänar igen. De hälsar att om det är någon som är sugen på en kolonilott/sommarstuga i en medeltidsby i Tumba, så är det två hus som saknar husvärdar. Och alla hus förtjänar ju kärlek.

Berg gräver potatisland!

Tyvärr har det hänt en väldigt tråkig sak på Moriaberg nu i veckan, när en av stugorna brann ner till grunden. Det här är resterna. Alla hus behöver kärlek, vi kommer sakna det här.

Berg och Nyllet rensar bort ogräs bredvid huset, här sådde vi ärtor sedan.

Jag fick också vara med på bild! Här rensade vi i köksträdgården och sådde sedan kryddörter.

Berg och Emma rensar ogräs.

Områdesrekning 2

Förutom workshopen var även praktisk arrangör ute på området och gick igenom detaljer med Tulajv. bilderna från dagens rekning är betydligt ljusare, så nu kan ni deltagare i alla fall se hur här ser ut.. :)

Hillastugan

Husdetaljer

Den hoprasade ladan. Här har vi att städa... :P

Nere framför Korpkloan bygger orchlajvet Utumno baracker och dass. De försvinner innan lajvet. :)

Fjädrahem. Någon hade uppenbarligen eldat där på morgonen innan oss, det glödde fortfarande i spisen...

Kökstrappan utanför Storbo. Den ska vi reparera!

Köksfönstret bredvid kökstrappan. Här ska vi sätta in en lucka...

Pipartorp, Nästet och Sporrebo

Nere vid allmäna badplatsen (OBS utanför lajvområdet!!) passade sen arrangören på att plaska lite. (vågade inte doppa huvudet, så det blev bara ett snabbt plums :P ) Fortfarande is kvar! -hutter-

Det är väldigt fint ute på området nu när snön börjat smälta. Det ska bli kul att snart ge sig ut och plantera saker där... :)

Första workshopen inför Södra Riket 2

Förra helgen spenderades med glatt workshopande inför granlandskampanjens sommarlajv Södra riket 2. Vi Diskuterade släkter, släktträd, hedersvåld, fiktion och liknande viktigheter. Allt som allt en mycket givande helg! Vi arrangörer hoppas vi ser er igen på nästa workshop som blir en sömnadsworkshop om ca en månad.

Diverse deltagare på väg att köpa pizza!

Diverse deltagare äter pizza!

Två glada funktionärer

En glad arrangör

Fiktionsboken och ett släktträd

En supertrevlig helg för alla inblandade. :)

Spontant rekande

I söndags så bestämde sig jag, Nyllet och Camilla att vi skulle spontanreka lajvområdet. Det var väldigt trevligt, fint väder och kul att komma ut i skogen. Snön hade inte riktigt smält här än, men vi fick ändå känslan av hur kul det kommer bli i sommar. Vi kollade runt bland husen, räknade sovplatser, planerade byggen, trädgårdsland och liknande och rent allmänt mindes oss tillbaka till tidigare lajv på området. Vi hittade till och med ett litet giftemåls-bo från Södra Riket 1.. :D
Vi tog några bilder, men kom tyvärr först på det när det blivit mörkt. Håll till godo!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyllet och Camilla vid pendeltågsstationen. Nyllet äter Flapjack. Grunden för alla kostcirklar!

På området. Mörkret sänker sig!

I bakgrunden skymtar Pipartorp, Nästet och Sporrebo. Nu med staket runt sig uppenbarligen!

Med ryggen mot storbo, mot gårdsplanen och vägen. Med god vilja kan man få för sig att man ser Hillastugan i bakgrunden...

Sen åkte vi hem igen, vid gott mod och synnerligen peppade!

Allmän pepp!

Det är härligt att arrangera lajv!

Man får så mycket tillbaka i form av engagerade deltagare. Att få sitta uppe och ignorera plugget en natt som denna och ranta med en superpepp deltagare om dennes roll, och om dennes planer för en religiös gobeläng och ett litet altarskåp.

Eller som andra deltagare. Tillverka glaspärlor på lajvet? Jo visst! Vara garvare, du har sjuttio ogarvade kaninskinn i frysen säger du? Ballt! Alla dessa idéer, engagemang och pepp gör en så glad. Det är verkligen sjukt kul när det lilla projekt man sjösätter börjar ta fart och engagera, när det blir andra människors projekt och ger dem idéer, som föder idéer.

Det här lajvet kommer bli så fruktansvärt roligt, tack alla ni deltagare som redan nu börjat förgylla oss arrangörers och era medlajvares vardag med tuffa projekt, kåserier, trams, dumheter, roller och planer. Tack!

Releasetrailer Södra Riket II

Efter den officiella releasen på Prolog lägger vi nu upp trailern för sommarens bästa lajv! Kolla in den här, och läs mer på http://www.sodrariket.se

Musik och inspelning

Den makalöstastiska Fiktionskören körde lite inspelning i torsdags och producerade fina inspelningar av Bitvis till Guds Bo och Röda tranan. Varsågoda att ta del av detta!

Release för Södra Riket II

Nu har hemsidan släppts för årets Granlandslajv 2011! Välkommen in på sodrariket.se.

Föreningen Granland på Prolog

Nu är det snart dags för årets Prolog, och vi stressar och peppar. Hemsidan för Södra Riket II lanseras innan januari är slut, med nya fina bilder och en del dramatiska uppdateringar, så peppen på det. Vi förfärdigar också foldrar att dela ut på Prolog och ska hålla lajvpresentation på lördagen.

Igår spelade fiktionskören (Anneli, Nyllet, Kim och Björn) in måsländska sånger. Det kanske kommer upp lite bilder, och de färdiga låtarna, väldigt snart.

Så det händer saker. Synnerligen!

Fotografering inför Södra Riket II

Fyra tappra arr och funktionärer, och eminenta Olle Sahlin som fotograferade, trotsade hällregnet på torsdagen och hade fotografering inför Södra Riket II. Fokus var på måslänningar i en massa olika utstyrslar, och vi fick en hel del snygga bilder, regn och rusk till trots. Nu förtjänar vi stora mängder bullar, kärlek och belöningar (eventuellt sexuella).

Alla off-utstyrslar blir bättre med en uniformsbarett.


Jag och Björn tar regidirektiv från fotografen. Vilket knä är det egentligen böneställningen vilar på?

Stora högar kläder, väskor och grejer på den blöta marken.

Vi svidade snällt om till Reguljära armén. Här ser man hur blött det var. Mest på Nyllet. Det var väldigt blött.


Erland trotsade tappert förkylningen med mängder av te.

Älvens heliga armé är galet seriösa.