söndag 13 maj 2012

Sjalworkshop


Nu i helgen har vi en sömnadsworkshop inför Södra Riket II. Vi säljer tyg från Svarta Katten på plats och en massa deltagare har kommit igång och börjat sy sina måslandssjalar. Första dagen har varit väldigt produktiv och trevlig. Imorgon kör vi igen!



Solfanesjalar i Enslighetens färger.

Mårdögesjal

Djupbosjal i Enslighetens färger. Guds bo har inte kommit på plats än.


tisdag 8 maj 2012

Fyrvaktaren, en vråkländsk historia


Den här novellen tåtade jag ihop för ett tag sedan, efter att fiktionsgruppen snöat in lite väl mycket på den norra kusten av Storljuse och vad som finns för spännande folk där, vid det stormiga havet i Måslands västligaste avkrok.

Fyrvaktaren

Reser du vidare norrut från Sparvnäs, där Nordmark så småningom övergår i Ala Rike, och vråkernas djupa skogar och vidsträckta slätter breder ut sig mil efter mil, kan du vänta dig en del strapatser. Vråkmården ligger som en skugga. Dess urgamla träd har rötter som suger näringen ur marken, och skördarna blir klena och små. Skogen famlar sig genom landskapet, försöker omfamna så mycket av det som bara möjligt, och där skogen slutar tar höglandet vid. Den här delen av Nordmark plågas av stormar och dåligt väder stora delar av året. Ibland kan din resa bli försenad en dag eller två på grund av de enorma, fallna träd som ligger över vägen. Ibland försvinner vägen helt, och du får resa med vagnshjulen djupt ned i lera i timmar innan den kommer tillbaka igen. Delar av sträckan går den genom skogar, där vilda djur härjar fritt, liksom fredlösa och rövare. Andra delar går den över blåsiga hedar, backe upp och backe ner, där du knappast kan få lä för vinden. De hedarna fortsätter från skogen och ut mot havet, där de till sist störtar djupt i Storljuse. Kustlandskapet är bedrägligt, med höga stup, vassa klippor och oräknerliga skär, grund och öar, där så gott som ingenting lyckas växa sig fast och få liv, och där även de skickligaste sjöfarare måste hålla ögon och öron på spets och lita med en rejäl dos av Guds försyn för att inte förlisa.

Tekniskt sätt är det en del av Ljusekust. Ja, visst, de nordliga delarna av Ljusekust, som du måste ha hört berättelserna om. Ett vackert och ståtligt landskap, där jorden är bördig, folket gästvänligt och fromt, och kulturen högtstående. Om sådant vet jag ingenting. Det enda jag vet säkert, är att människor som berättar sådana historier, aldrig kan ha varit vid Ljusekust.

lördag 5 maj 2012

Potatis och andra nyttigheter

Idag var arrangörerna och Emma ute på Moriaberg och satte potatis inför lajvet. Vi planterade också rödbetor, morötter, persilja, dill och ärtor. Fint väder var det! Och förhoppningsvis har det alltså hunnit ta sig och bli en hel del trevliga ätbara saker där ute till lajvet.

De nya husvärdarna verkar dessutom vara mycket ute på området, så det får äntligen lite av den kärlek det förtjänar igen. De hälsar att om det är någon som är sugen på en kolonilott/sommarstuga i en medeltidsby i Tumba, så är det två hus som saknar husvärdar. Och alla hus förtjänar ju kärlek.
Berg gräver potatisland!
Tyvärr har det hänt en väldigt tråkig sak på Moriaberg nu i veckan, när en av stugorna brann ner till grunden. Det här är resterna. Alla hus behöver kärlek, vi kommer sakna det här.

Berg och Nyllet rensar bort ogräs bredvid huset, här sådde vi ärtor sedan.

Jag fick också vara med på bild! Här rensade vi i köksträdgården och sådde sedan kryddörter.
Berg och Emma rensar ogräs.